De gripande bilderna av Frida Kahlo (1907-54) var på många sätt uttryck för trauma. Genom en nästan dödlig trafikolycka vid 18 års ålder, sviktande hälsa, ett turbulent äktenskap, missfall och barnlöshet förvandlade hon lidandena till revolutionerande konst.

I bokstavliga eller metaforiska självporträtt ser Kahlo ut på betraktaren med en djärv blick, avvisar hennes öde som ett passivt offer och snarare sammanflätar uttryck av hennes upplevelse till ett hybrid verkligt-surrealistiskt levande språk: hår, rötter, ådror, vinstockar , rankor och äggledare. Många av hennes verk utforskar också de kommunistiska politiska ideal som Kahlo delade med sin man Diego Rivera. Konstnären beskrev hennes målningar som "det mest uppriktiga och verkliga jag kunde göra för att uttrycka vad jag kände inom och utanför mig själv."

Den här boken introducerar den rika delen av Kahlos arbete för att utforska hennes oförtröttliga beslutsamhet som konstnär och hennes betydelse som målare, feministisk ikon och en pionjär inom latinamerikansk kultur.